Om Oss

MALENAS BERÄTTELSE

Malena Billeqvist

Om man kunde leva sitt liv baklänges hade jag förstått varför saker kommer in i ens liv just där och då. De kommer när man är redo och vissa saker behöver mogna, och tyvärr behöver även vissa händelser ske i ens liv. Man växer av den erfarenheten och kommer ur dem starkare. Och det är jag tacksam för idag.

Kärleken till det österländska startade i tonåren när jag tränade kampsport. Meditationen i dojon efter träningen gav känslan av en inre stillhet och ett skarpare sinne. De stunderna lade grunden för riktningen i mitt liv när jag nu reflekterar tillbaka. Jag minns precis hur det såg ut i träningslokalen och hur vi ofta stannade kvar efteråt en stund.

Det var många människor som inspirerade mig där och jag älskade den respektfulla samhörigheten. Som ensam tjej i klubben med ett gäng killar var just den stunden i meditationen väldigt skön, när allt blev stilla. Meditationen fick jag där som ung tjej och andningsövningar. Så starten var tidig.

Yogan kom och gick i mitt liv flera gånger, men lågan väcktes aldrig. Jag sökte runt och gick kurser, men hittade inte rätt. Meditationen fanns dock alltid kvar. Förmodligen var jag inte där ännu, även om jag var nyfiken på det.

Starten med kinesisk medicin kom egentligen tidigt. När jag var 15 år hamnade den första boken om kinesisk medicin i mina händer. Jag visste att någon gång kommer tiden för detta. Den boken har jag burit med mig sedan dess. Det är ändå mystiskt och spännande att jag redan då visste någonstans att tiden skulle komma. Det hände ibland att jag tittade på utbildningar, men det var för komplicerat.

Så yoga, meditation och kinesisk medicin bjöds in väldigt tidigt i mitt liv, men endast meditation stannade just där och då.

I gymnasiet kom gruppträningen in i mitt liv, och jag blev instruktör på flera olika gym, alla sorters klasser. Den rollen har jag ännu kvar. Har nog instruerat i det mesta. Tacksam för att jag fått den erfarenheten tidigt, vilket har gett mig grunden att kunna vara bekväm i rollen som instruktör/lärare. Sista året i gymnasiet erbjöd SATS en utbildning i Stockholm för att jag sedan skulle arbeta för dem, men då tackade jag nej för att jag ville komma utomlands.

Så efter gymnasiet var jag utomlands under ett par år hit och dit och väldigt sökande i mitt liv, mycket olika jobb, företag, projekt. Var rätt orädd och hade inga problem att flytta runt. Att känna sig bekväm i sitt eget sällskap är viktigt.

Vid flera tillfällen var jag även tacksam för att jag hade tränat meditation och kunde hålla mig lugn i situationer som krävde ett skarpare sinne. Jag provade olika yogaklasser utomlands, men mitt hjärta klappade inte ditåt. Jag drogs till annan träning.

I kinesisk medicin talar man om livets portar, och efter åren på olika platser utomlands med många minnen och erfarenheter, gick jag in i nästa port… Jag tycker att livets portar är ett vackert uttryck, som olika utvecklingsfaser i livet. När man växer och går vidare in i ett nytt kapitel.

Längtan efter att få ro gjorde att jag lämnade min hemstad och grunden i Norrköping för att flytta till Göteborg, eftersom jag då hade träffat mina barns pappa. Jag hade alltid vetat att jag skulle flytta till Göteborg, så det var inget svårt val. Jag hade redan varit på arbetsintervjuer och var på väg dit innan.

Många högljudda men hektiska år väntade… för att uttrycka det milt, med fortsatta studier, drift av olika företag, jobb som spachef, graviditet och att få barn, bygga hus. En dag mitt i allt när jag vaknade hade min käke låst sig. Jag kunde inte öppna munnen… En MR-röntgen visade att disken var trasig. Jag ignorerade det till viss del och fortsatte i samma tempo. Det var helt galet om man ser tillbaka. Smärtan var egentligen mycket stark. Jag var sådan som person att jag fortsatte ändå… Jag vägrade att lyssna på kroppen och backa tillbaka. Nu när jag ser tillbaka blir jag lite rädd för mig själv. Jag ställde så höga krav på mig själv, och det hade jag haft hela tiden. Jag var en mycket driven ung kvinna som hade ett mål i sikte.

Akupunkturen blev min räddning för smärtlindring under dessa år för smärtan i käkleden, och till slut, efter 3 år, hamnade jag hos en specialist i Jönköping som hjälpte mig och läkning kunde ske.

Kanske var det här någonstans jag började hitta mig själv igen. Saker händer, och man får en påminnelse om att livet passerar. “Vad gör jag egentligen med mig själv?” var frågan.

Och då var det dags för mig att gå igenom en annan livsport.

Var börjar man egentligen när man vet att förändring behöver ske? Jag har ofta vågat ta chanser, men när man har familj blir man mer bromsad. Men jag är en person som inte klarar av att stanna i något när själen kallar mig vidare mot något annat.

Så… Jag slutade mitt arbete ändå och chansade på att leva bara på mitt eget företag och även studera igen. Jag började pendla till Norrland och läsa till Hälsocoach. Där var det yoga på schemat… jag vet inte om det var stillheten i Norrland eller om tiden var mogen, men nu landade det rätt och människor dök upp i mitt liv som guidade mig i rätt riktning.

En av mina mentorer inom coachning tryckte på rätt knappar… för jag startade igång min 1-åriga medicinska yoga-utbildning. Det var yoga på schemat varje dag… förändringen i mig var något mina barn märkte. Mina barn hade fått en ny mamma på morgonen… jag stressade inte på samma sätt.

Sedan följde utbildningar i Yin yoga med flera olika lärare, kortare utbildningar i Hatha yoga. Men det var den lugna yogan som var viktig just då.

Och när jag släppte taget stod Jens där framför mig… Av en slump… En av de få lärarna i Sverige inom kinesisk medicin – akupunktur. Precis då startade han en ny omgång elever på 3 år på Jihanshide-skolan. Jens förändrade mitt liv – på många sätt. Jens är en av mina mentorer i livet och han vägleder mig på ett sätt där förändringar är välkomna. Han påminner ofta om att man ändrar sig hela tiden för att man utvecklas, och det är precis som det ska vara.

Under min praktik på sjukhuset i Kina hade jag samtal med en läkare om att välja inriktning inom akupunkturens värld – han vägledde mig med orden att du kommer inte välja själv, utan det kommer komma ändå. Släpp tanken bara. Samma här… jag har stretat emot och försökt välja en annan riktning, men ödet drar mig skrattretande tillbaka till den inriktningen… så nu låter jag det ske som sker.

Så helt plötsligt så innehöll mitt liv utbildningar i Yoga, medicinsk yoga, Yin yoga, flödesyoga och samtidigt läste jag kinesisk medicin, åkte till Kina och praktiserade genom Zhejiang Chinese Medical University. Totalt 3 år kinesisk medicin samt ett 1 år västerländsk basmedicin, sedan tentor och inlämningar för att bli godkänd i Kinesiska Akupunkturförbundet.

Jag öppnade en egen yogastudio, hade event, workshops, träningsresor, konferensträningar och fulla klasser på mitt arbete. Jag samarbetade med stora träningsprofiler och idrottare i Sverige. Jag kom hem från Kina i november 2019 och sedan kom Corona.

2020/2022 var fruktansvärt tuffa år. Att driva eget företag, min mamma fick en dödsdom, andra människor blev sjuka, gymmet där jag jobbade brann ner, jag hade ingen aning om kunder, och min sjuka häst hamnade på djursjukhuset. Osv. Dessutom var en separation på väg, men jag bestämde mig för att ta en dag i taget och andas igenom allt detta. Det var minst sagt kämpigt. Hopp och förtvivlan – ärligt talat vet jag inte hur jag faktiskt klarade av allt och ändå fortsatte jobba och hålla humöret uppe. Trots allt motstånd uppnådde jag de bästa resultaten i mitt företag. Det sporrade mig att hålla ut lite till.

Sedan gick jag igenom en livsomvälvande period och insåg att motgångarna sporrade mig. Jag försökte lista ut vad som gjorde mig unik.

Jag började arbeta på ett annat sätt och integrerade min kinesiska medicinska utbildning när jag undervisade yoga. Jag inkluderade även det i mitt arbete som personlig tränare. Plötsligt hade jag hittat mitt unika jag. Jag började träna elitryttare med mental träning, andningsövningar, styrketräning och yoga. Plötsligt hade jag skapat mitt eget koncept som var helt i linje med mitt sanna jag.

Så bestämde jag mig för att 2023 skulle vara mitt år – att äga mitt liv igen och våga utveckla det jag ville göra för att kunna leva det livet jag drömde om. Jag gjorde en strategisk plan och fokuserade på målen. Vad längtade jag efter? Hur ville jag leva? Med facit i hand förstår jag nu hur viktigt det är att stanna upp, reflektera och våga prova nytt. Det är något jag vill utforska vidare i mitt liv och fortsätta utveckla min yoga och min kunskap inom kinesisk medicin.

I januari frågade min chef på jobbet hur jag ville utvecklas under våren och jag sa att jag var sugen på att utforska mer dynamisk yoga. Jag behövde något nytt i mitt liv. Jag älskar verkligen att få utvecklas. Jag letade runt efter utbildningar, men ingen kändes riktigt rätt. Jag tänkte att det kommer när det kommer.

En dag i början av mars 2023 dök han plötsligt upp – Alexander med sin dynamiska yoga. Man får det man ber om brukar jag säga. Ödet korsade våra vägar och det kändes på något sätt förutbestämt. Vi är väldigt olika – jag är snabb, medan Alexander är långsammare. Han har sin erfarenhet och jag har min, men tillsammans har vi mycket kunskap och kompletterar varandra.

 

Det var inte glasklart direkt att vi skulle ha ett projekt tillsammans, men vi började diskutera tankar om retreats/resor och hur man kan leva livet fullt ut. Jag funderade många gånger över om jag verkligen kunde ha tillit till någon som jag inte känt så länge, om jag vågade ta en risk. Men jag tänkte att om man inte har provat så vet man inte.

Plötsligt hade Sweden Yoga Retreats blivit verklighet, och jag tror att jag har passerat en portal igen och ett nytt kapitel är på väg in i mitt liv.

Vi har allt du behöver för att guida dig igenom livets portar med inspiration, yoga, mat och meditationer. Du behöver bara ha tillit till att du har kommit till vår hemsida av en mening.

En mening av paus, en mening av glädje… Alla har vi olika uppfattningar och det är det som gör livet vackert.

vackert 🙏 / Malena

ALEXANDERS BERÄTTELSE

Det var på en indien resa i 2004 som jag blir frälst av yogan vid första ögonkastet.

Jag var egentligen på väg till Australien för att arbeta som kock där .

En vän från Sverige som länge pratat om Indien tyckte jag skulle passera Indien på väg till Australien och det hade jag inget intresse av. Enträget höll han på i månader att övertala mig att vi skulle dit och sen skulle jag ta mig vidare mot Australien.

Ett år var planen så jag beslöt mig för att i två månader tillsammans med min vän vara i Indien för att sedan fortsätta vidare.

Väl i Indien trivs inte min vän och åker tillbaka till Sverige efter tre veckor och jag har plötsligt massor av veckor på egen hand innan det blir dags att resa vidare.

Efter tre veckors av  resande på egen hand tappade  jag bort mitt visakort i norra Indien och tiden är oviss om hur lång tid ett nytt kort kan komma fram till Indien från Sverige och inom Indien ännu mer ovisst.

I staden jag väntande på ett nytt visakort träffade jag på andra västerlänningar som hade siktet inställt på staden Rishikesh där det tydligen var någon form av Yogamecka.

Och när ett nytt visakort äntligen kom fram efter tre veckor så tog jag tåget till Rishikesh.

Väl i Rishikesh kvarterar jag in mig på ett Guesthouse och spenderar några dagar där tills jag får två nya amerikanska grannar som berättar att de rest till Rishikesh för en längre tids Yogastudier.

Helt obrydd och ovetandes om yoga så planerar jag vidare mot Australien.

En av amerikanerna tjatade varje dag om att jag borde testa att följa med på en yogaklass och motvilligt hänger jag med på en klass en morgon och på frukosten efter klassen erfar jag en stillhet och lugn i kroppen som jag inte var van vid och kände att jag ville ha mer av detta.

De följande dagarna beslutade jag mig för att inte åka till Australien utan att istället stanna kvar i Indien och utforska detta med yoga.

Under några veckor går jag på klasser hos en ung lärare i klassisk Hathayoga och han hjälper mig att bygga ihop en Yogapractice som jag på egen hand kan ta med mig och börja praktisera vidare på, på min fortsatta resa.

Jag lämnar Rishikesh och reser vidare i Indien och den nya yogan följer med.

Jag räknar på min Australienbudget och inser att jag kan stanna här i Indien ett bra tag och beslutar mig för att göra detta.

Vad som också smög sig vidare på under min resa var den indiska maten som tillsammans med yogan började bjuda på förändringar i min kropp och mitt humör och intresset och erfarenheten av den nya maten fick mig att sätta en ny intention med vad jag nu ville med mitt yrkesval som kock.

Två månader i Indien planerat blev till nästan ett år innan det blev dags att åka hem till Sverige igen, Med en otrolig glädje i kroppen om att ha hittat något för resten av mitt liv.

I Sverige försökte jag och tragglade för att upprätthålla egen practice och det servade mig väl i nästan tre år innan jag kände en längtan att lära mig mer och förkovra mig djupare.

Jag jobbade runt på olika restauranger i Sverige bl.a i Riksgränsen och på Gotland och Norge och tog bland annat min första tjänst som kökschef på en Skärgårdskrog utanför Göteborg samt i Stockholms skärgård där jag också ledde ett kök under en säsong.

Som kringresande kock fann jag att yogan var det optimala sättet att ta hand om sig själv.

Jag kände att jag ville hitta en lärare och en metod som fanns tillgänglig på daglig basis precis som jag var van vid inom idrotten.

I Göteborg 2008 var det bara AshtangaYogaShalan som verkade kunna erbjuda detta och jag bestämde mig för att utforska detta vidare.

Fram till denna tid hade jag bara hört på ryktesvägar att Ashtangayoga var en hård typ av yoga med skador och vedervärdiga konsekvenser som följd av att hålla på med detta.

Men när jag träffade Olle Bengtström som drev denna Shala passionerat i många år så fick jag full tillit till att börja introduceras i AshtangaYoga då inget av fördomarna verkade stämma.

Däremot Tycktes traditionen locka till sig folk som är av det lite mer besatta släktet så jag kände mig hemma direkt. 

Efter ca två år på shalan så åkte 

Jag och en lärare på Shalan samt en vän som också var kock och besatt av Ashtanga till Finland för att jobba i köket på ett månadslångt sommar yogaretreat med läraren Petri Räisenen.

Petri som sedan åttiotalet fått Ashtanga yogan till Finland och väl etablerad där kunde erbjuda en månad av yoga practice som jag bara kunde drömma om och på vintern samma år bar det av med samma gäng till Thailand för nästan en månad till under Petris ledning.

Mersmaken för perioder av mycket practice växte och Petri kunde guida och uppmuntra att träna och lära av de lärare i traditionen som fortfarande var igång och tillgängliga.

På Petris retreat var det många elever som hade historier om en gammal märklig tysk som heter Rolf Naujokat och mycket god vän till Petri som hade kommit till Indien på tidigt 70 tal och funnit yogan och bestämt sig för att inte återvända till Tyskland, och var enligt många en av de mest besatta 

Ashtangautövarna i världen och Petri kunde bara hålla med om att är det Ashtanga man vill ha så är det till Rolfs shala  i södra Indien man ska åka.

I Stockholm några år innan hade jag en sommar från en bekant inom yogan blivit starkt rekommenderad om en lärare vid namn Acharya Venkatesh som bodde i AshtangaYogans hemstad Mysore i södra Indien.

Han var känd för sina klasser i den delen av dynamisk yoga som fokuserar på att endast arbeta med bakåböjande positioner av ryggraden.

Längtan till Indien igen hade börjat smyga sig på efter Petris retreat och Indien och längre tids Yogapractice var målet.

På våren 2012 tog jag kontakt med Acharya Venkatesh i Mysore.

Kärleken till AshtangaYogan var där men jag kände en intuitiv känsla att kroppen behövde ett annat rörelsemönster under en period så på hösten 2012 var tre månader inbokade hos Venkatesh.

Venkatesh Var en fantastisk lärare och hade två klasser om dagen och han sa att han hade många elever som tar ett break i AshtangaYogan för att utforska detta och sedan återgå.

Mellan klasserna var det bara vila och träningsvärk och på fredagar äta middag med andra som var där och tränade AshtangaYoga eller andra Yogastudier.

Även i Mysore gick det mycket historier om en märklig tysk lärare som heter Rolf nere i Goa som tydligen kunde erbjuda fantastisk AshtangaYoga för de som vill ha långa perioder av detta.

Efter tre månader i Mysore Så var det dags att åka hem till Sverige igen och kort efter hemkomst kom längtan till Indien och praktice igen.

Ett nytt mål formades till att kolla upp den här Rolf och inte långt därefter var ett mejl skickat och inte lång tid därefter svarade Rolfs fru Marci att jag var välkommen ner i oktober för sex månader av Ashtanga yoga.

Så i oktober 2013 bar det av ner till Anjuna i Goa och hemma hos Rolf och Marci på taket av deras hus tog det inte många dagar av practice innan jag visste att här vill jag för alltid i den mån det går att praktisera och Rolfs kärlek till practice och Indien i övrigt satte en prägel på allt där och då om vad AshtangaYoga blev för mig.

Det blev så tydligt att om man ska utöva detta dagligen så länge som sex månader på raken så måste man älska det och tycka det är kul även de dagarna det inte är kul och varför skulle det inte vara kul?

För yoga är inget man måste göra, utan något man vill göra och att det är ett privilegium att få ta hand om sig på detta sätt, men då det finns lika många som verkar tro att det är ett karmiskt straff att hålla på med yoga  och drar på tok för mycket allvar in i yogapractice

Oavsett i vilken fas man befinner sig i så kan man endast bara förhålla sig till där man är och det är lika bra att älska och omfamna sin fas och det man har nu, och om det tillhör detta nu att ryggar och ben är Stela så är det bara att börja älska sin Stela rygg och inte glömma bort det, Då blir den yogiska resan mycket mer lättsam och glädjefylld.

Hos Rolf och Marci blev lärdomarna oändliga så efter sex månader hos dem bar det hem till Sverige igen och målet var redan satt att fortsätta med Rolf och Marci.

Jag åkte upp till Svalbard och jobbade på en restaurang för att snabbt få ihop pengar för ytterligare sex månader med Rolf och Marci, och på Senhösten 2014 bar det av igen och jag fick möjligheten att under sex nya månader få praktisera med dem.

Säsongen var över och Rolf och Marci stänger ner under en period men jag vill praktisera mer och flög till Bali för en månad med en annan Ashtangalärare som heter Matthew Sweeney.

Tajmingen var perfekt och Balis kontrast mot Goa var en härlig period, Och när Matthew i slutet av månaden sa att han även har ett och två månaders retreat i Rishikesh i Indien där jag en gång hade börjat min resa så blev det givet att åka dit om det fanns möjlighet.

Det blev en vända med jobb i Norge och i 2015 så flyger jag ner igen till Indien för två månader Practice med Matthew i Rishikesh

Där var även en av Matthews studenter innan sen Retreatet på Bali, en kvinna vid namn Mari Belle Perez Rivera som hade Yogalärarutbildningar som jag tyckte verkade intressanta, så i 2016 åkte jag igen till Indien ner till Kerala denna gång och gick min lärarutbildning, en utbildning i VinyasaYoga baserat på Ashtanga-metoden.

Efter utbildningen kändes det så nära att åka upp och hälsa på Rolf och Marci i Goa, så en vecka practice hos dem blev det och jag insåg hur mycket jag hade saknat dem och deras sätt att lära ut.

När jag kom hem från Indien började jag undervisa yoga samt involverade mig öppningen av ett växt baserat matprojekt och öppnandet av en Food truck.

Men kände inte att det var mitt kall så jag lämnade samma år och fokus låg och blev mer på undervisning på olika studios runt om i Göteborg samt privat undervisning.

I 2019 blev längtan ner till Rolf och Marci så stor så jag åkte ner igen och fick tre månader med dem igen.

Planen var givetvis att åka ner året efter  men på grund av pandemin var det bara att finna sig i att plötsligt så förändras allt.

Att snabbt vara tacksam för all tid man fått.

Nu är det ett annat nu än nuet då och nu är mitt kall att försöka få återskapa en upplevelse som jag har fått ta del av med yoga och gemenskap på vackra platser i världen.

Göteborg 2023/06/11

Untitled (400 × 252 px) (322 × 518 px)